Therese

Ja, i tisdags så var det första fotbollsträningen på riktigt länge för mig har en känsla av att det var i slutet utav maj och det är riktigt länge sen. Jag kan säga att det var riktigt tungt och som jag sa innan så var kroppen delad och den visste inte riktigt om det skulle bli kul. Men visst var det kul och nu känns det som den värsta träningsvärken är borta och idag kommer det en ny. För ikväll sätter jag mig på min moppe igen och brummar iväg mot Skyttorp. Och så kommer jag även göra imorgon och på lördag och sen på söndag sitter jag troligtvis i en bil påväg upp till Tierp för att spela match. Sen nästa vecka så är det träning tisdag, onsdag, torsdag och match lördag och söndag. Men jag spelar troligtvis bara lördagsmatchen eftersom det är med B-laget. Men man vet aldrig det kanske blir en skräll och jag blir uttagen att spela i A-laget. Så just nu känns det inte som att jag kommer att ha tid med att göra något annat än att träna fotboll. På ett sätt så känns det lite konstigt för den riktigt stora rastlösheten har infunnit sig i kroppen och jag tycker inte om att sitta still en sån lång tid och jag vill alltid göra något. Men ingen utav alla mina kompisar hör av sig, två av de svarar inte på sms:n, så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Det kanske skulle vara lite enklare om man hade ett jobb eller det kanske skulle vara ännu bättre att ha ett körkort så jag inte behöver vara så beroende utav mina två päronen hela tiden när jag vill eller ska göra något?

/Therese