Therese

Ända sen jag föddes har jag varit hästtokig. Jag var inte gammal då jag satt på min fasters häst för första gången. Det sägs även att det första ordet jag kunde säga efter mamma och pappa var just totto, häst. Och ju äldre jag blev desto större blev drömmen om att få en egen häst. Den drömmen lever med än idag trots att jag slutade på ridskolan för några år sen.

När jag var runt sex år så kom jag ett steg närmare min dröm genom att få börja på ridskolan i Sandbro. Det var det bästa som fanns att åka till ridskolan på måndagar eller onsdagar och bara få rida och ta hand om hästarna. Ju äldre jag blev så blev jag även bättre och fick rida i bättre grupper och fick vara med på lite ridläger. Något som även var bra var att vi blev så bra kompis med Sussie, min ridlärare, så jag fick åka dit och rida eller vara där och hjälpa till om det behövdes. När jag var runt 12-13 år så red jag i den bästa gruppen på ridskolan, vi var ett gäng som hängde ihop under flera år och om ni läser detta så vet ni vilka ni är. Ridlägret 04 måste ha varit det roligaste. Då vi sov hemma hos Sussie, jag, Sandra, Petra och Natalie, sov inne i en "skrubb" som vi kallade det och det var mycket skratt och roligheter som hände där inne. Jag får ett stort leende på läpparna när jag tänker på det.

Men trots att jag var så lycklig när jag var på ridskolan så fanns ändå drömmen om en egen häst kvar i bakhuvudet. Det är en dröm som finns kvar än idag och jag hoppas att det blir verklighet någon gång i livet.

Just idag rider jag ingenting eftersom Sussie valde att lägga ner ridskolan för fyra år sen vilket är oerhört tråkigt. Hoppas att jag någon dag kan ta upp ridningen igen som jag tycker är så oerhört kul.

/Therese