Fortfarande ett barn
Idag har det varit en konstig dag för min mage. Jag vaknade tidigt och åt frukost redan vid halv nio. Sen runt klockan 11 åt jag lunch för jag var så hungrig. Sen vid halv tre så åkte jag med farmor och farfar upp till Byggdegården för att hjälpa till att duka. Sen var jag hemma igen vid klockan 19 och då fick jag äntligen äta min middag.
Det gick bra och duka men ibland blev jag faktiskt irriterad. Det är när folk säger till mig att jag ska jobba om jag sätter mig ner för att vila en stund. Då fick man genast höra nu måste du göra det. För Gerd som är här nu hon ska jobba imorgon och ska inte behöva göra så mycket idag. Men då undrar jag vad gjorde hon i så fall där. Ska jag kanske poängtera att jag körde fram alla stolar och efter gårdagens städning så har jag ont i ryggen och tror du att det blev bättre nu? Nej och då blir man tillsägen att man ska jobba ännu mer. Men det var bara att bita ihop och klistra på ett leende på läpparna.
Imorgon ska jag som sagt sitta vid barnbordet trots att jag fyller 20 år i sommar så klassas jag fortfarande som ett barn, ska jag ta det som en komlimang? Men trot eller ej jag är fakstiskt ganska nöjd med att sitta där för då vet man att man känner alla vid bordet och man kan prata om vad som helst. Trots att Ika verkar tycka att det är pest och pina.
Det gick bra och duka men ibland blev jag faktiskt irriterad. Det är när folk säger till mig att jag ska jobba om jag sätter mig ner för att vila en stund. Då fick man genast höra nu måste du göra det. För Gerd som är här nu hon ska jobba imorgon och ska inte behöva göra så mycket idag. Men då undrar jag vad gjorde hon i så fall där. Ska jag kanske poängtera att jag körde fram alla stolar och efter gårdagens städning så har jag ont i ryggen och tror du att det blev bättre nu? Nej och då blir man tillsägen att man ska jobba ännu mer. Men det var bara att bita ihop och klistra på ett leende på läpparna.
Imorgon ska jag som sagt sitta vid barnbordet trots att jag fyller 20 år i sommar så klassas jag fortfarande som ett barn, ska jag ta det som en komlimang? Men trot eller ej jag är fakstiskt ganska nöjd med att sitta där för då vet man att man känner alla vid bordet och man kan prata om vad som helst. Trots att Ika verkar tycka att det är pest och pina.
/Therese
