Båstad
Imorse runt 8-tiden satte jag mina fötter på planet som skulle ta mig ner till Ängelholmsflygplats. Det var med blandade känslor som jag klev på planet. Det skulle bli kul att träffa alla klasskompisar igen men skittråkigt att lämna allt där hemma. De senaste dagarna har faktiskt tankarna gått fram och tillbaka och frågorna har varit många och den största frågan har faktiskt varit, om det är värt det?! Är det verkligen det här jag vill?! Jag vet att drömyrket har varit sen en längre tid tillbaka att jobba med just radio. Så varför ska jag då vara så dum och hoppa av en utbildning som ger mig chansen att få den möjligheten. Och jag känner mig själv så bra så jag vet att jag skulle ångra mig ganska mycket om jag väljer att hoppa av nu och inte ge utbildningen en riktig chans.
Så jag har i princip bestämmt mig för att hålla ut detta år och känna hur det känns på praktiken och så och så får vi ta ett beslut till sommaren och se om det blir Båstad sen i höst med.
Ibland kan det kännas som en pusselbit i ett pussel som inte passar.
Så jag har i princip bestämmt mig för att hålla ut detta år och känna hur det känns på praktiken och så och så får vi ta ett beslut till sommaren och se om det blir Båstad sen i höst med.
Ibland kan det kännas som en pusselbit i ett pussel som inte passar.